Jag vet inte riktigt hur jag känner just nu, känner ingenting.. tomhet, saknad, saknaden av dig, känns som det var så längesen jag såg dig, hörde din röst, känna din lukt.. fast det var det ju i för sig längesen, 2 veckor, vilket känns som två långa år. Jag brukar inte, eller har aldrig varit en sån som faller lätt, och en sån som går runt och är ledsen för en person i en lång period. Det brukar vara tvärtom, men med dig är det annorlunda, du var speciell. Jag är ganska kräsen av mig, eller ganska. Väldigt. Förut tänkte jag bara på utseendet, att han måste vara helt perfekt, det fick inte finnas något fel. men är det för mycket begärt ? ja, det är det. Men varför säger jag förut när det typ är samma sak fortfarande ..? jag vet ingenting :(

Ingen är perfekt, det har jag insett nu. Inte ens david beckham eller christiano ronaldo (haha..) efter allting jag gått igenom har jag nu insett att det är insidan som ger utsidan en chans. För jag har tänkt för mig själv flera gånger, är det värt att ha en kille som håller på med massa olika tjejer som man inte kan lita på, som har värsta "statusen" eller vad man nu ska säga, alla tjejer vill ha honom, världens snyggaste, fast inte så bra personlighet?

Eller ha en kille som är helt okej, söt fin.. som har världens bästa personlighet, finns där för dig och som man verkligen kan känna att man kan lita på, det harjag tänkt på nu. Jag vill hitta honom, någonstans vet jag att han finns. Men jag vet bara inte när jag hittar honom, när jag väl har honom vill jag att allting ska vara perfekt - mellan oss. Att man ska kunna lita på varandra och inte bli dissad efter en månad. För jag orkar seriöst inte mer, orkar inte sitta och deppa över en kille som jag vet inte ens vill ha mig. Varför ska jag slösa min tid på någon som kanske inte ens bryr sig ? försöker intala mig själv att jag ska släppa honom, men det är fan inte lätt.

När jag sitter här och skriver så säger min röst en sak, men mitt hjärta säger en annan. Min röst säger "gå" medans mitt hjärta säger att jag vill ha honom. Men killar kommer och går, vänner består..

Jag ska försöka vara stark och klara det här.. utan dig, utan han, han som var det bästa som hade hänt mig. Kärlek kan vara så underbart, men samtidigt den mest jobbigaste känslan man kan ha, varför söker ändå varje människa sig till kärleken, när man oftast ändå bara till slut blir sårad och gör sig själv illa inombords ? Nu kommer ännu en tanke upp, varför sitter jag fortfarande och skriver om dig, varför kan jag inte bara släppa dig ur mina tankar ? Fan...