Tänker tillbaka på gamla tider. När allt var så bra, när man inte hade några problem och livet bara flöt på. Livet var en enda lek, skolan var lätt och det var aldrig bråk med sina vänner och skit. Nu är det betyg som gäller och jag måste verkligen satsa mer än jag gör, jag tror inte jag förstått än att skolan är på allvar. Jag sitter och babblar på på lektionerna och får nästan ingenting gjort - det är skitjobbigt. Men jag försöker verkligen mitt bästa. Nog pratat om det. Egentligen ska jag inte klaga, men ibland kan det vara svårt. Jag vet att det finns folk som har det värre. Jag har det jätte bra hemma, bra kompisar och det går hyffsat bra i skolan, ibland. Men ibland känns det bara som jag inte räcker till, är det fler som känner så? Eller är jag ensam?..

Det är bara en tanke. Jag är lycklig just nu, är det väldigt ofta. Känner bara för att skriva av mig ibland.. Jag sitter inte och skryter, jag säger sanningen. Jag är inte onöjd med mitt liv, Jag är nöjd. varför går jag ens runt och är ledsen ibland? vad tjänar man på det? Man lever bara en gång & nu ska jag försöka göra det bästa av det. Jag ska skita i fall folk trycker ner mig, jag ska skita i vilka som inte gillar mig. Jag skiter i vad vissa tycker om mig, jag orkar inte bry mig mer. Kan ni inte acceptera mig som jag är får ni dra. Alla falska kan dra, dom äkta finns kvar föralltid.