Vet inte vart jag ska börja.. Är så sjukt tacksam att jag har två så bra vänner, som alltid finns där för mig, som jag kan snacka med om allt, som jag inte behöver skämmas för, som förstår mig, som jag kan va mig själv med, som jag älskar mest av allt... verkligen mest av allt. Jag har träffat dom nästan varje dag i 5 -6 år och jag hoppas helt j*vla seriöst att jag kommer ha er i mitt liv föralltid. Vet inte vad jag skulle ta mig till om jag inte hade er, vet fan inte vem jag skulle va idag.. Jag hade inte vart den personen jag är idag utan er. Man brukar säga föralltid till många men det är inte lätt att va vänner föralltid, det är inte ofta man kan lita på det ordet... vad jag märkt. Man byter vänner lär känna nya och växer ifrån varandra men jag vill aldrig lämna er, ni är speciella, ni är de bästa jag har. För världen är ni någon men för mig är ni världen, om inte mer. Ni är mitt allt, mina bästavänner. Mina allra bästavänner.

Glömmer aldrig första gången vi alla tre va, det va i skolan. I fyran, vi började umgås mer & mer. Varje dag va det vi, alla visste att det va vi som "höll ihop" Marilyn, Sarah & Rebecca. Då va vi små och kunde bråka om vad som helst, om en penna eller ett sudd och sen bli sams efter 10 minuter, sen blev det stora bråk och ibland snackade vi inte med varandra på flera dagar, veckor, om inte mer. Kan inte fatta att vi har vart blyga för varandra, vi. Som är så tajta, och jag tror helt ärligt ingenting kan sära på oss. Om jag skulle välja att ha så många bra kompisar som möjligt eller två bästakompisar skulle jag helt klart välja er två. Jag klarar mig inte utan er, vi klarar oss inte utan varandra.. det är bevisat. Vi kommer alltid tillbaka till varandra, vad som än händer. Och det är jag glad för. Ångrar inte en sekund att vi träffades & vad vi gjort tillsammans, är så lycklig att jag har er! Även om det bara inte är glada minnen... Tro mina ord, för jag menar det verkligen. Jag älskar er Ni är bäst♥