Snart åker jag långt härifrån. Jag har aldrig kännt såhär förut, att jag vill komma bort härifrån och till en annan plats så mycket som jag gör nu. Alltid när jag har åkt bort har jag alltid tänkt ''Nej jag vill stanna här, jag vill verkligen inte'' Men nu skulle jag göra allt för att åka bort när som helst.. Om 2 timmar, 15 minuter eller om en dag. Vill inte vänta mer... Men snart är jag där, i paradiset utan massa problem, längtar. Jag har dom vännerna jag älskar här och skulle vilja ta med mig dom, om bara ni (ni vet vilka ni är) Fanns där borta med mig hade jag valt att stanna där föralltid och aldrig mer komma tillbaka hit, är så jävla trött på sverige. Ingen förstår egentligen hur mycket, inte jag heller.. Vill börja om mitt liv och dra härifrån. Vårat vardagsprat är ju skitsnack, jag pallar inte. Men samtidigt vet jag att jag inte bara kan dra, kan inte dra från alla underbara.. Det går inte. Hur mycket jag än vill, men samtidigt som jag  inte vill pågrund av att jag lämnar er så måste jag tänka på mig själv oxå, vad jag vill och vad som är bäst för mig... Och jag tänker, tänker varje dag, dag som natt vad som vore det bästa. Jag har en chans att flytta härifrån - jag har det. Ni kanske inte förstår men så småning om kommer ni fatta. Jag tänker varje kväll vilket val jag ska välja, i början tvivlade jag så mycket men när jag tänker efter så kan jag varken säga ja eller nej, jag vet inte vad jag vill än.. Varför ska vissa saker vara så svårt? Efter sommaren kommer jag ha bestämt mig, när jag har vart där.... När jag vet hur det är. Då kommer jag veta, veta om jag ska stanna eller inte. Följ ditt hjärta..