Jag kommer ihåg hur allting började, det började så bra. Alla vi var som världens bästavänner, vi var nästan jämt och vi kunde verkligen säga allting till varandra.. kändes det som. Varje dag blev jag alltid så glad, alltid lika glad när jag såg er vara där. Man kunde snacka om allting, vara sig själv och va så glad i er närhet helt enkelt..

Kommer ihåg att vi alltid snackade om saker vi ville göra och saker vi skulle göra tillsammans, vissa saker blev av andra inte.. Förstår egentligen inte vad som hände, det här skulle ju bli våran sommar eller hur? Vi som hade bestämt att vi skulle göra så mkt och vara varje dag på sommarlovet.. nästan.
När vi då sa det kändes det så bra och vi trodde verkligen det skulle bli så. Men vi hade fel, något gick snett, allting vände sig och alla gick skillda vägar. Nu pratar vi nästan aldrig, känns konstigt.

Nu när man går förbi känns det som man aldrig någonsin har känt varandra, går förbi och tänker på andra saker. Och tänker på fall allt bara vore som förut. Jag saknar det.


Tiden när allting var som bäst..