Ligger här i min säng med datan i knäet, och funderar..! Men vet inte riktigt om vad, det som kommer upp i mitt huvud är saknad. Om ni bara visste hur många jag saknade just nu, om ni bara visste hur längesen det känns som om det var jag träffade några av mina vänner, det gör ont att jag nästan aldrig träffar några av vissa mer, som man faktiskt har delat så mkt med. Kan man verkligen lita på ett föralltid? det är det jag vill komma fram till, om det ens är möjligt? Man kan väl inte bara säga föralltid, om man ska det måste man hålla det, hålla det till slutet. Men det är inte så lätt, eller?


du ska bara förstå saknaden, hur mkt jag saknar dig dag & natt. Jag slutar aldrig kämpa, aldrig